Historik
En ny stadsdel
Planerna för den nya stadsdelen lades genom Lindhagenplanen från 1866. Albert Lindhagens kommitté hade föreslagit en genomgripande omdaning av Stockholm, med Paris och Wien som förebilder. Breda esplanader, rutnät av kvarter, parker på höjderna. Förslaget mötte starkt motstånd och antogs aldrig i sin helhet, men i reviderad form genomfördes det under 1870- och 1880-talen. Just Valhallavägen var en av de mest omtvistade delarna.
Gränsboulevarden ansågs onödig där den drogs i oländig terräng i stadens utkant och Kungliga Djurgårdens förvaltning bevakade kronans intressen mot intrång. Den byggdes ändå. År 1885 döptes också många av gatorna om vid den så kallade namnrevisionen. Valhallavägen hämtade sitt namn ur den nordiska mytologin, Brahegatan ur historien. Kvartersnamnen i området bildar en egen serie. Renen ligger granne med Älgen, Hjorten, Hinden, Rådjuret och Bävern. Hela kvartersgruppen har viltdjur som tema.
Uppförandet
När huset på hörnet mellan Brahegatan och Valhallavägen stod färdigt den 18 oktober 1886 låg den vid vad som då var stadens utkant. På andra sidan Valhallavägen tog kronans mark vid, ängsmark och exercisplats för Svea artilleriregemente. Författaren Claës Lundin beskrev under denna period hur staden nu byggde sina hyreskaserner i fem våningar ända ut till skogsbrynet. Huset var en av dessa.
Byggnaden
Fastigheten uppfördes som ett femvånings hörnhus med portar mot både Brahegatan och Valhallavägen. Liksom övriga hyreshus som vid den här tiden växte upp längs Valhallavägens södra sida bär byggnaden drag av den nyrenässans som dominerade Stockholms stenstad under 1880-talet. Inriktningen var hämtad från kontinenten och samtida arkitekter som Axel Kumlien, Johan Laurentz och Fredrik Dahlberg ritade flera av grannfastigheterna i samma stilideal.
